I stort sett alltid efter att jag har haft en hetsig period så får jag samma känsla efteråt. Denna gången varade bara hetsen en helg och redan idag kommer känslan smygande. Jag brukar kalla den för min bakfylla, denna knepiga lilla känsla. Självklart menar jag då inte den fysiska bakfyllan som tack gode gud släppte igår. Det här med "bakfyllan" är lite svårt att definiera vad den egentligen är, och den har förekommit i många olika former och styrkor de senaste åren. Jag har numera lärt mig känna igen det och tack och lov freakar jag inte som jag har gjort vissa gånger innan (läs Berlin, efter ex-helgen i augusti) Detta är en liten svag en, och skönt är väl det!

Idag är det mulet i Rom och skolan var inte speciellt spännande. Min hud har lackat på mig för att jag har hällt i mig för mycket sprit och svarat med en enorm attack. Vickan ligger och sover för hon är trött efter att ha jagat en mygga hela natten. Själv är jag ganska pigg och lyssnar på min ipod som shufflar fram gamla låtar med gamla minnen. Ikväll ska jag äta kyckling och morot, alltså vara lite snäll mot min kropp, vilket är tråkigt. Jag har ingen ångest över helgen, det var verkligen skitroligt. Baksmällan är dock där och nu har jag som vanligt börjat glömma hur David och andra jag träffade såg ut. Men, det brukar jag göra rätt ofta, som carrie eller hur var det caroline? haha

Det finns roligare dagar i Rom men trots det är jag fruktansvärt nöjd med att det inte var jag som satt på planet hem i söndags. Snart har jag varit här i en månad och allt börjar bli hemma. Nu börjar man vänja sig och verkligen uppskatta sakerna här nere. T.om. mjölken och smöret funkar nu, och då har jag verkligen anpassat mig.... På något sätt skulle det kännas väldigt märkligt att inte träffa Lea i skolan eller gå ner till Supermarkato och köpa billiga grönsaker. Nästa steg är bara att språket ska börja funka, en bit kvar där dock.

Om man skolkar på måndagen så blir tisdagen ens måndag, och ja, detta är en klassisk bakfylle-efter-helgen-måndag här i rom. Jag fick iaf Lea att skratta så att hon nästan grät när jag försökte berätta om min helg på italienska, det var festligt! Avslutar med mittt nya uttryck, som är ganska fånigt men väldigt beskrivande i många situationer under helgen.

"Men s k j u t mig!"

(Måste bara tillägga en rolig anekdot. Igår berättade Victoria att i lördags, efter att jag plus sällskap klockan sex på morgonen har gått ut från min lägenhetoch stod på gatan och väntade på en taxi så hörde hon uppifrån sitt rum i vår lägenhet hur jag i stort sett skriker "vad gör jag detta ?" precis innan jag hoppar in i taxin hahaha. Det där var en lång mening, bacio!)