Igår hade vi avskedsmiddag på denna resturangen för Ginny. Det var en mycket trevlig middag med vin och god italiensk mat. Vi pratade mycket om skillnaderna mellan Sydamerika och Europa (sverige). Dom ville genast flytta till sverige när jag berättade att mina pojkvänner fick sova hemma hos mig. I Venezuela händer inte det, förän man har gift sig.

Marianella som kommer från Argentina lever lite mer europeiskt, men fortfarande så är det väldigt annorlunda från oss. Tydligen så åker tjejer tydligen ALDRIG hem till killars hus, även om dom dejtar. Det händer bara inte. I Venezuela så bor man också hemma tills man gifter sig. Ginny bad mig att googla deras president Chaves som hon inte tycker så jättemycket om, vilket jag tror jag ska göra. Jag slutar inte förundras över hur intressant det är att möta tjejer som är precis som en själv men vars liv hemma i sydamerika är så fullständigt annorlunda.

Efter middagen var klar så gick jag runt colosseo till metrostationen. Hoppade på den lite småäckliga blå linjen och åkte till Termini. Utanför mcdonalds träffade jag Murphy, han hade lite crepes i en väska som han hade fått av sina franska vänner.

Som vanligt så började vi gå, den här gången hamnade vi på en sten nere vid Tibern. Med utsikt över vatikanen och femton andra gamla byggnader som jag inte vet vad det är så satt vi och pratade på som vanligt om allt och ingenting. När vi tillslut frös för mycket forsatte vi vår lilla vandring. Det var en väldigt trevlig kväll, så som väldigt många andra. Han börjar bli riktigt grym på svenska, han försökte lära mig franska. Det gick inte så bra.

Idag skolkade jag, för jag var trött. Imorgon ska jag däremot gå till skolan och sen fortsätter veckan som vanligt. Jag har som mål att inte festa förän helgen och det ska nog kunna funka. Både min plånbok och min kropp hade nog mått bra av det.

I lördags runt midnatt fick jag en ganska stark släng av hemlängtan. Jag satt och kollade gamla bilder och saknade både den ena och det andra. Precis då får jag två långa mail, ett från Isabella och ett från Pablo. Blev så fruktansvärt glad, precis som för alla mail och alla msn-konversationer.